detta är en hyllning till västervik, mitt hem som alltid kommer vara mitt hem.
att bara glida in genom rondellen gör mig varm i hela jäkla kroppen.
och folket som bor i staden.. mamma, pappa och lillen som växt om mig för länge sedan,
som sjukanmäler sig för att slippa matte c prov och som smygtar från pappas vodka och skyller på mig..
åja han har lärt sig av den bästa!
mina vänner som alltid kommer ha samma kassa humor, och som alltid kommer få mig att
skratta åt samma dåliga skämt. undra om vi alltid kommer ha samma internskämt?
(eller, oftast lisas och ops internskämt som jag oftast inte fattar, men som jag skrattar åt ändå
bara för att..)
och en ohyllning till emma och malin för att ni är så jävla många mil bort, och för att ni planerar att i vinter
befinna er ännu fler mil bort. kom gärna hem snart! saknar er
extra plus till andrea som lyckades pricka in sitt hembesök perfekt.
hoppas att jag oxå får se jossan snart, helst utan lila plysch byxor.. bra trött på dem
älskar mina plysch, så äre bara
SvaraRadera